Det senaste har jag nog haft biljoner av tankar i huvudet.
Det är så mycket nu för tiden i mitr liv, antagligen mindre men det är stora saker omkring så det känns som att även småsakerna blir så mycket förstorade.

Igår så var jag iväg och gjorde en sak som jag fruktat ganska länge men i slutändan så gick det hur bra som helst! Jag är så tacksam för alla personer som var inblandade och de nyfunna vännerna jag funnit! Tacksam för hela dagen igår då jag även skickade in en stor tentamen jag hållt på i lite mer än en vecka.
När den skickats in så var det som att en stor klump började lätta i magen. Allting kändes lite enklare helt plötsligt, även om det är massa saker kvar fortfarande som ska lösas.
Förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid då jag känner mig vid ett stopp i livet. Det har blivit lite för mycket på samma gång och jag vet inte helt hur jag ska lösa det.. Det känns som att om en liten saker kommer så är det bara lugnet före stormen då det oftast kommer en stor bomb efteråt.

Nu för tiden så orkar jag knappt träffa folk eller vara social. Jag märker själv att jag isolerar mig mer för varje dag som går och jag säger lättare ifrån vid vissa tillfällen jag känner jag varit med om så många gånger. Det är ju absolut inte för att jag vill såra någon utan det är mer för att skydda mig själv. Tror jag iaf?
Det kanske är bra om man isolerar sig lite och bara fokuserar på sig själv.

Nästa vecka är tanken att jag ska umgås med mina två äldsta syskonbarn och det ser jag fram emot så mycket! De tillför så mycket glädje i livet, speciellt när man har det jobbigt.
Tanken är att de även ska sova över. Då blir det nog lite mys på kvällen.

Jag får kämpa vidare med allt. Ingenting löser sig självt och jag är övertygad om att jag kommer klara alla hinder som uppstår, även om det kommer vara tufft.
Det är okej att må dåligt ibland. Så länge man ändå försöker se framåt!